Group Exhibition
Adalberstr. 9 + – Muscle Temple Painting Society

02. - 25.11.2012

Berlin. Alla vet om den och alla känner den, är det inte så? Klubbar, barer som är öppna hela natten igenom, billiga arbetsutrymmen, internationellt kittel och fullkomligt bohemliv, eller hur?

Eller hur ser Berlin ut, inte efter festerna, utan mellan de där händelserna som oemotståndligt en efter en följer på varandra? I den där hörnan, i skuggan av den där onsdagseftermiddagen som släpar sig mot sitt slut? Hurdan är Berlins vardag i konsten, speciellt i målarkonsten?

Adelbergerstr. 9+ - Muscle Temple Painting Society presenterar fem betydande nutidsmålare som bor i Berlin; tre olika generationer och en mängd olika utgångspunkter. Det som förenar dem är både en vilja och ett behov att göra sitt arbete i Berlin samt en vilja och bokstavligen ett tvång att uttrycka sig själva med hjälp av måleriet och genom det. Det handlar således på ett utpräglat sätt om ett mycket kroppsligt måleri, som kräver och tar sig utrymme, som förenar både det expressiva och det figurativa uttrycket. Det är ett måleri som söker efter närvaro, efter ett upplevt, där man skuffar och stöder varandra.

Utställningens utgångspunkt är i fysisk mening de utrymmen där konstnärerna arbetar. De är typiska bakgårdar, som man säger på tyska Hinterhof, där samhällets olika skalor och former är synliga på samma gång: från alla sorters reparations- och arbetsverkstäder till smått skumma spelhålor och konditionssalar.

Utställningens namn är en del i den urbana kompott av fantasier som finns kring Berlins kärnområde Kreuzberg. Muscle Temple Gym är en enorm färggrann skylt på Adalbergerstrasse; den berättar historien om ett ställe som inte längre finns, men som bevaras i vardagens bildmaterial. Det är en bakgård full av konstnärers arbetsutrymmen. Och den där muskelknutten, den där ritade figuren som sväller som bönor i vatten, är som ett minne av en tid och en handling, som på en gång redan har passerat och är på kommande – den tid och den gest hos målningen där enligt den klassiska hermeneutiken den verkningshistoriska medvetenheten blir känslig.

Utställningen har också ett motto. Det har lånats från en inte mindre betydelsefull källa än den experimentella filmens pionjär John Waters. I en intervju lyckas Waters på ett så extremt effektivt och elegant sätt definiera vad konsten borde göra. Enligt Waters är konstens uppgift ”to confuse us in a beautiful way” (att förvirra oss på ett vackert sätt).

Upprepas: to confuse us in a beautiful way

Adelbergerstr. 9+ - Muscle Temple Painting Society kryper in under huden och lämnar en inte ifred. Den väsnas, men den smeker en också – med hjälp av visuella och rumsliga medel. Den är upplevelsehorisont tillsammans med målning: muskler och ägg, mull och stickande njurstenar. Malt och kullerstenar. Den är jordkraft, och vacker som sådan. Allt det här i vardagen – och med njutning.

Utställningen har också ett motto. Det har lånats från en inte mindre betydelsefull källa än den experimentella filmens pionjär John Waters. I en intervju lyckas Waters på ett så extremt effektivt och elegant sätt definiera vad konsten borde göra. Enligt Waters är konstens uppgift ”to confuse us in a beautiful way” (att förvirra oss på ett vackert sätt).

Upprepas: to confuse us in a beautiful way

Adelbergerstr. 9+   - Muscle Temple Painting Society kryper in under huden och lämnar en inte ifred. Den väsnas, men den smeker en också – med hjälp av visuella och rumsliga medel. Den är upplevelsehorisont tillsammans med målning: muskler och ägg, mull och stickande njurstenar. Malt och kullerstenar. Den är jordkraft, och vacker som sådan. Allt det här i vardagen – och med njutning.