Kati Immonen
Beside the Point
-
Vid sidan om ämnet är att behandla saker, att gestalta dem och åter omforma dem på ett sätt som med avsikt handlar om något annat än sig självt. Det är samtidigt mer och mindre, för lite och samtidigt på ett tydligt sätt mycket mer än tillräckligt – innehåll. Benstomme och ett välvilligt men outtröttligt ifrågasättande av det.
Vid sidan om ämnet är en utställning, dess namn. I Kati Immonens fall betyder Vid sidan om ämnet en galleriutställning, där man med hjälp av måleriets metoder och genom att förstå dess möjligheter och kryssa bland dem, koncentrerar sig på vardagens fenomen, de vardagliga ögonblick som går förbi, men som sticker och biter oss i förbifarten.
Kati Immonens redskap är akvarell. Alltså vattenfärg. Ett val som man nu kan se följderna av, hur fördjupning och utveckling är närvarande, hur de förmedlas. Utbudet och nivån på målningarna i Kati Immonens andra separatutställning på galleriet är förträffligt klar. Det är suveränt; det sätt Immonen hanterar och behandlar det medel hon valt – färgerna, formerna och de olika nivåerna i berättelsen möts som en rörelse från det föreställande till det abstrakta, och tillbaka.
”Vattenfärgen tvingar till att redan på förhand göra upp någon sorts plan eller fatta något beslut beträffande målningen – man får inte tillbaka det vita pappret, när man en gång har börjat klotta på det. Det här har för mig varit en lättnad, någon sorts beslutsamhet och begränsning av möjligheterna, det att man inte i all oändlighet kan förändra och dra ut på och skjuta upp besluten om målningens riktning.”
”Någon sorts gemensam nämnare för mina målningar skulle kunna vara användandet av den kulturella barlast, som utgörs av vattenfärgens egenskaper, lätthet, transparens och harmlöshet, som en del av arbetsprocessen. I den meningen har mitt sätt att arbeta inte egentligen förändrats särskilt mycket under årens lopp, även om motiven och målen för mitt intresse har växlat. Mitt arbetssätt verkar följa en cirkelformad kurs: emellanåt har jag lust att bara måla och njuta av färgerna utan desto större innehåll, emellanåt inspireras jag av att arbeta genom ett visst tema.”
Vid sidan om ämnet är vardag. Den lyfter och sänker, gör vardagliga händelser till något speciellt, dessa oräkneliga ögonblickligheter, vars värde vi sällan orkar fastställa. Immonen tar tag i, och njuter av vardagens episoder och orimligheter. Fram dyker kommentarer och uttalanden, som visar att vardagen inte endast är sublim utan också småsint, mycket småsint. Immonen behandlar vår allas ganska ofattbara förmåga att gnälla och gnata, marra och klaga – över ingenting.
Verkens lätthet, närheten i deras färgvärld och samtidigt deras djup tar oss till vardagens episoder, där de belyses i gränslandet mellan medskammen och insikten av odelaktighet. Där mellan upplevelserna och via dem, där bilderna av naturen förenas, till exempel fiskarna, som är mänskliga och främmande, och verken som omärkligt kommer nära, in under huden.
Det följer ett uppvaknande, ett ögonblicks klarhet. Vi skrattar inte åt någon, vi skrattar åt oss själva, och vi skrattar tillsammans.
Citaten är ur ett samtal mellan Mika Hannula och Kati Immonen.
I samband med utställningen publiceras Kati Immonens bok Talvisatu (Vintersaga).