Miikka Vaskola
Remembering Forwards

30.10. - 22.11.2015

Ordet horisont är härlett ur de grekiska orden ”ὁρίζων κύκλος” (horizōn kyklos), som i direkt översättning betyder en avgränsande cirkel. Miikka Vaskola sammanfattar sin utställning Remembering Forwards i den definitionen. ”Metaforiskt kan horisonten ses som en sten kastad i vattnet och dess första flyende våg. Stenen har redan nått bottnen då den våg den skapade når fram till någonting. Så kan man också tänka sig en målning på en gallerivägg; konstnären är redan någon annanstans då vågen från målningen når betraktaren.”

 

I Vaskolas verk framträder horisonten som ett streck eller en passage med vars hjälp man kommer in i målningen – både som upphovsman och som betraktare. Därmed är det lättare att samtidigt se många dimensioner i en och samma bild så att man öppnar olika element eller låter dem överlappa varandra. Det fungerar som en fixpunkt och tillför målningen djup och betydelse genom att placera betraktaren i landskapet och förstärka hans eller hennes existens. Verket Man with a Broken Horizon (2015) handlar om hur horisonten kan vara trasig fast man inte själv är medveten om det. Horisonten täcks ofta med propaganda och den manipuleras. Då handlar det om ideologier och en vilja att få alla att tro på samma horisont. Man talar också om utsiktslöshet.

 

För Vaskola själv syftar utställningens namn Remembering Forwards på människans förmåga att inse det förflutnas inverkan på det tillkommande. I verken ingår sammanvävda tidsplan med ett beroendeförhållande till varandra: det förflutna i sin egen tid, det förflutna i nuet och det förflutna i framtiden. Man kan se paralleller mellan Vaskolas målningar och Nobelförfattaren Patrick Modianos verk (t.ex. Villa Triste, 1977; Minnets kvarter, 1985) som i sin lakoniska och mycket strama berättarstil behandlar det förflutna och dess inverkan på och förhållande till vårt sätt att finnas närvarande i nuet. Viktigare än detaljerna och det konkreta skeendet är sinnesstämningen, relativiteten och den finstämda atmosfären.

 

I sitt arbete är Vaskola starkt förankrad i nuet. Då han börjar måla ett verk vet han inte vart det kommer att föra honom eftersom han ännu inte har varit där. Det väsentliga i hans verksamhet är den kontinuerliga rörelsen, det upprepade sökandet och experimenterandet. Sitt sätt att arbeta kallar han ”disciplinerat stapplande”. Tiden framträder i hans verk som ett sökande, som misslyckanden och korrigeringar, som nya försök att försöka hitta det där speciella som gör målningen fullbordad.

 

”Min fysiska tid löper från min födelse till nuet, och den uppfattning jag i nuet har om historien och framtiden ger mig min egen horisont, min avgränsande cirkel. Målningens tid står i relation till detta. Den står också konkret i relation till den plats där den målas – trots att det inte handlar om ett kausalförhållande utan om utgångspunkter och koordinater som både jag själv och andra kan förflytta.”

 

 

Miikka Vaskola (f. 1975 i Helsingfors) utexaminerades från Bildkonstakademin 2008. Hans verk har visats på både separat- och grupputställningar såväl i Finland som utomlands. Han deltog i mässan VOLTA9 i samband med Art Basel 2013. Sin föregående separatutställning på galleriet hade han 2013. På våren 2016 har Vaskola en separatutställning på Åbo konstmuseum.