Liisa Lounila
Colours
-
“Det där med färg är besvärligt, dels när det gäller mig själv, dels när det gäller min miljö och mina verk. Jag började skapa en verkshelhet utifrån den här känslan av obehag. Jag upplever ofta färger som på något sätt överdrivna – onödigt expressiva, känslomässigt rastlösa, upphetsande och begränsande. Jag tycker om den skenbara neutraliteten hos färglösheten och osynligheten.”
Vårsäsongen på Helsinki Contemporary inleds med Liisa Lounilas (f. 1976) separatutställning Colours, där hon visar fyra videoverk med anknytning till ljus och färg: Stratosphere revisited, Spectre, White Noise och Pimeä tie. Under arbetet med utställningen har Lounila försökt ta reda på vad vi egentligen ser när vi tittar på färger, genom att bekanta sig med olika färgteorier och färgstudier, utifrån ren perception, psykologiska dimensioner och förmodade andliga egenskaper.
Lounilas arbetssätt är intuitivt – hon filmar, ljudsätter och samlar material fortlöpande. Verken tar ofta sin början i någon slumpartad men flyktig iakttagelse som frigjord från sitt ursprungliga sammanhang med tiden förändras till något annat. Den här gången rör sig konstnären utanför sin bekvämlighetszon i färgernas värld.
Färger är begränsande och styr vårt tänkande. Vi sätter färg på sinnesstämningar, vi känner igen färgkoderna i olika trossamfund och yrkesuniformer, till och med mätresultaten från värmekameror visas i färger. Installationerna på Colours sätter färg på utställningslokalen och förändrar den.
Lounila är inte intresserad av kontrollerad användning av färger. Ljuset är en formlös och föränderlig färg som inte förväntas föreställa något. På Colours framträder färgerna sådana som de är i det ursprungliga materialet, och den sinnesstämning de ger upphov till, av något behagligt eller irriterande, får betraktaren själv avgöra.
Filmen i det väldiga verket Stratosphere revisited, som visas i främre delen av galleriet, består av färger från neonljus, trafik och spelautomater, och dess ljudspår baseras på bakgrundsljudet i spelhallen på kasinot med samma namn. Materialet i verket filmades och spelades in i Las Vegas för tio år sedan och ställdes ut i sin ursprungliga form på Carnegie Art Awards-utställningen i Stockholm 2013. Trots sin rastlösa framtoning är verket statiskt och abstrakt, filmen består endast av långsamt växlande färger.
Spectre som visas i galleriets bakre del består av en färgkarta som befinner sig i ständig rörelse samt viskade instruktioner och tolkningar. Utgångspunkten för verket är den historiska spirit photography och foton av auror baserade på de färgspår som elektriska impulser lämnat på fotografiet. Utifrån den metod som blev känd genom den ryske fotografen Semyon Kirlian utvecklades i Kalifornien på 1980-talet polaroidkameran AuraCam 3000, som förmodades registrera färgen på den avbildade personens själslandskap. Ljudet spelar huvudrollen i verket – behovet att tolka och bli tolkat. De viskningar som hörs i utställningslokalen bygger på föreläsningar som samlats in och redigerats utifrån olika källor.
I utrymmet mellan galleriets rum visas videoverket White Noise, på tre monitorer. “Snön som faller i skenet av gatubelysningen är i all sin enkelhet något jag kan titta på i det oändliga. Det är en mental bild som jag återvänder till när läget måste lugnas ner.”
Liisa Lounila (f. 1976) har studerat på Bildkonstakademin och Slade School of Fine Art i London. Lounila är en multidisciplinär konstnär med en repertoar där det ingår verk med rörlig bild och fotografi, samt föremål och målningar. Hon är särskilt bekant för sina glitter-målningar och försilvrade och palladiumtäckta föremål. Lounilas förra separata museiutställning, Radioskugga, visades på museet för nutidskonst Kiasma 2020–2021 och hennes senaste separatutställning på Helsinki Contemporary Passing By 2017. Lounila har deltagit i grupputställningar runt om i världen och hennes videoverk har visats på många festivaler ända sedan slutet av 1990-talet. Separatutställningar har bl.a. visats på Wilkinson Gallery i London och Gallery of Photography i Dublin. Lounila representerade Finland i den Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen 2003 och hon var nominerad till Carnegie Art Award 2013. Tack till Centret för konstfrämjande (Taike) för deras stöd.
Stratosphere Revisited, 2023
video, stereo voice, 37'
Spectre, 2023
hree channel video, four channel voice, 1'11''
White Noise, 2023
three channel video, 10'23''
Pimeä tie, 2023
Video on in a glass cube, mixed media, 5'30''
Exhibition view: Colours
2023
Photo by Jussi Tiainen