Ville Löppönen
Ghosts

03. - 26.10.2014

Ville Löppönens utställning Ghosts är hans tredje separatutställning på Helsinki Contemporary. Den är en omedelbar, allt mer förtätad fortsättning på hans tidigare målningar och utställningar: målningar som söker sig via en accentuerat föreställande gestalt och situation mot tillvarons mysterier och icke alltid särskilt små elakheter och grimaser. Det handlar om att söka, att leva med en stor gåta.

Ghosts konstitueras i ikonens och landskapets växelverkan. Där, i det samspelet, aktiveras det måleri som dels tar spjärn från det enstaka och detaljerade (ikonen), dels via det allmänna men samtidigt också det enskilda gestaltar den helhetssyn som då öppnar sig (landskapet). Så uppstår en målning som en förförisk, utmanande vagn som styr mot mörka krafter, rispor som andar skrapat och likväl, trots alla motgångar, alltjämt framskrider mot ljuset, mot ljuset. En målning där det förflutna och det framtida, det synliga och det aldrig nåbara förenas.

”Språket i mina målningar bottnar dels i den östliga ikonkonstens och den västliga kyrkokonstens traditioner, dels också i modern seriekultur och modernt visuellt berättande. Mina bilder behandlar lidandets enande natur, människans strävan och kamp inom sig själv och i sina konflikter. Jag ser min konst som teologisk samtidskonst, en kontemplativ bön i måleriet, måleriet som en del av det spirituella.”

Det är fråga om en rörelse, en mångbottnad och simultan process där måleriet aktualiseras som hantverk, som ett oavbrutet sökande efter praktiskt innehåll och meningsfullhet och som en andlig, religiös resa. Ikonen finns i landskapet, landskapet i ikonens kärna. Att ömsesidigt sparra varandra, att söka – och finna – motpartens sällskap.

Det är en resa under vilken ljusets nyanser och mörkrets varierande kvaliteter lokaliseras, byter plats och för vilse, lurar betraktaren. Det är att söka ett möte, sträva mot dess potentia på ett sätt som erbjuder måleri som ett redskap för närvaro, med alla dess motstridigheter, själsliga skrubbsår och möjligheter till skönhet, mänsklighet.

”Måleri är min böns språk och plats. Bilden talar ljudlösa ord i målningen. Målandet växer till en bön i askes, en plats för ett möte med Gud. Bön och askes är oskiljaktiga, ty bön kräver stillhet.

”Den asketiska bönen i målandet är en avslöjande bön. Dess särdrag ligger i uppenbarelsen. Målandet lyfter fram sådant som jag inte annars ser eller hör. Bön utan målande är för mig flyktigare, rastlösare. Min verbala bön når inte lika djupt som målarprocessen. Det verbala är beroende av vad jag förstår.”

”Jag tänker mig att tystnad och stillhet för mig blir mer möjlig genom målande än genom en rent verbal bön. Målandet blir ett verktyg. Det möjliggör askes. Målandet erbjuder möjlighet till koncentration, stillhet. Koncentration och tystnad leder till lyssnande, till större känslighet i alla intuitiva funktioner, och slutligen till seende. Målandet öppnar för ett seende som kommer i form av någonting som visas, inte någonting som jag själv väljer att titta på."

Mika Hannula

Citaten är hämtade ur Ville Löppönens manuskript "Målare mellan ikon och landskap”.

Ville Löppönen (f. 1980, Nyslott) utexaminerades från Bildkonstakademins måleriavdelning år 2007 och hade sin debututställning på Gallery Kalhama&Piippo Contemporary år 2008. Löppönen har ställt ut i grupputställningar i Finland och utomlands, både i Europa och Nordamerika. Separatutställningar har setts, förutom på Gallery Kalhama&Piippo, t.ex. i San Fransisco på The Bonnafont Gallery år 2013. Konstnärens verk finns representerade i många finländska offentliga samlingar som Museet för nutidskonst Kiasma, Åbo Konstmuseum och Uleåborg konstmuseum.