Hannaleena Heiska
Shadows and Stardust

07. - 30.08.2015

Till min utställning Shadows and Stardust har jag tecknat observatorier och isberg samt kalejdoskopiska kolteckningar som fungerar som ett slags spegelbilder. Den teknik jag använder har överraskande många likheter med mitt sätt att måla: först svärtar jag hela papperet och sedan skapar jag bilden genom att sudda ut kol med kolgummi och sämskskinn.

Det fascinerande i att teckna med kol är att det är så avslöjande och skoningslöst. Skalan går i svart, vitt och grått – inga färgfyrverkerier eller andra specialeffekter. Kolteckning handlar också i hög grad om övning och färdighet. Att teckna är irriterande svårt, men det kan ge ett slags masochistisk njutning.

Kolet är en viktig beståndsdel i organiska ämnen och livets kretslopp. Med mina kolteckningar vill jag skildra någonting tid- och gränslöst, någonting som är svårgripbart eller omöjligt att verbalisera. Tillämpar man Ernest Hemingways isbergsteknik ligger det en hög betydelser osynliga under ytan, och jag vill med min utställning skapa en finstämt hjärtskärande stämning.

De byggnader jag tecknat finns runtom i världen och bildar ett slags nätverk av mekaniska ögon runt hela jorden. De kan liknas vid moderna katedraler där man spanar ut i det okända, mot världsalltets förborgade hemlighet. Ensamma byggnader mitt i ett ändlöst mörker.

Artificiell intelligens, framtiden och möjligheten av ett liv efter döden är sådant som har gett inspiration till dessa verk. Människolivets skörhet och flyktighet. Människorna är gjorda av stjärnstoft. Vi är som ensamma isberg drivande i tomheten, smältande till en del av kretsloppet. Skulle människan trots allt kunna fortsätta sitt liv virtuellt eller är ett multiversum möjligt? Kunde det vara möjligt att vi efter döden fortsätter vår existens i någon annan dimension eller att vi även i detta ögonblick existerar också någon annanstans?

Det finns en teori inom fysiken som menar att vår värld är ett hologram, likt en film som projiceras på en vit duk och som ger en förklaring till våra övernaturliga, mystiska och andliga upplevelser. I ett holografiskt universum skulle det med andra ord finnas nivåer som vårt medvetande inte förmår upptäcka. Enligt en (pseudovetenskaplig) artikel är vårt medvetande icke-lokalt, varvid det inte dör tillsammans med vår fysiska kropp utan förflyttas till något annat universum. För mig är det en tanke som skänker tröst.

Hannaleena Heiska

Välkommen på diskussionstillfälle med Hannaleena Heiska och kurator Mika Hannula lördag 22.8. kl. 14.

Hannaleena Heiska (f. 1973 i Uleåborg) utexaminerades från Bildkonstakademin 2006 och har sedan dess hållit separatutställningar och deltagit i grupputställningar både i Finland och utomlands. För närvarande visas hennes första separatutställning i Sverige på Göteborgs konstmuseum fram till 23.8. Internationellt har Heiskas verk också visats på bl.a. Espace Luis Vuitton i Tokyo, CAC – Contemporary Art Centre i Vilnius, Bomuldsfabriken Kunsthall i Norge och Momentum – Nordic Biennial of Contemporary Art i Norge. Heiska kandiderade för Ars Fennicapriset 2011 och hennes verk ingår i betydande offentliga samlingar, såsom Göteborgs konstmuseum, Kiasma och Saastamoinenstiftelses samling. Hennes videoverk har visats på talrika europeiska medie- och filmfestivaler.

Ett särskilt tack till Oskar Öflunds stiftelse och Kuvasto för att de understött Hannaleena Heiskas konstnärliga arbete.