Emma Ainala
Soft Hardcore

02. - 25.11.2018

Emma Ainala har i sina nya verk utgått från sina iakttagelser av omvärlden och diskussionen om den men också från sin personliga våndor. Kvinnlighet, sexualitet, människorelationer och maktkonstellationer, sociala roller, meningslöshet, eskapism, konsumism, individualismens effekter, kärlekslängtan, rädsla – se där några teman i Ainalas ymnighetshorn.

Verken inramas av de sociala mediernas värld som kommit att bli en betydande del av den mänskliga kommunikationen idag. Ainala ställer kommunikationen på sociala medier jämsides med umgänge i den reella världen. Den är ett sätt att söka kontakt med andra människor och vi använder den för självuttryck: genom att välja vad vi visar offentligt av oss själva bygger vi en berättelse där vi också undanhåller mycket. Visuell kommunikation fascinerar Ainala. Exempelvis s.k. statementplagg och -frisyrer kan signalera tillhörighet till någon viss grupp eller uttrycka en känsla eller en attityd. Allt det är ett slags fantasi och lek, men samtidigt ett kommunikationsplan som Ainala själv ser som en möjlighet snarare än ett hot.

I de nya målningarnas centrum står kvinnor, ofta trotsigt och självsäkert poserande. Att växa till kvinna har redan tidigare varit ett motiv i Ainalas verk. Den här gången fokuserar hon på kvinnliga relationer och kvinnlig socialitet, myter, begränsningar, ideal och tabun kring kvinnlighet och sexualitet, fenomenet

”slut-shaming” och den manliga blicken. Inspirationskällor har varit kvinnors selfier och den sociala gemenskap som vuxit fram kring dem där kvinnor kommenterar varandras bilder och sporrar varandra. Kvinnor konkurrerar inte med utan stöder varandra. Detta slags selfiekultur har också mött kritik och framkallat misogyni – kvinnor som hyllar sig själv och sin sexualitet upplevs som exhibitionister, farliga eller narcissistiska.

Att posera framför kameran kan också vara en performance. Clownen, ett slags arketyp inom performance, förekommer i två av Ainalas verk. En del av kvinnorna på målningarna döljer sig bakom en mask – de framträder via en roll. Att vara synlig är ett slags konstnärskap: den egna personligheten formas till ett offentligt jag, men var slutar föreställningen – eller slutar den alls?

Ainalas målningar är ett slags visuellt gyckelspel, en djungel av symboler, gestalter och element. Det är omöjligt att på en gång ta till sig allt i en målning, nya detaljer dyker hela tiden upp. Konstnären lånar förutom från webbens bildflöde också från barndomens filmer, leksaker och spel och från konsthistorien. Verken är ett slags kalejdoskop, visuellt och innehållsligt utpräglat mångdimensionella. Ainala fascineras just av bångstyrig mångfald – av hur vi kan betrakta saker och ting ur många olika synvinklar i stället för att ge efter för trycket att paketera och platta till dem i en lättillgänglig form. Målningarna växer fram ur det undermedvetna, det omedvetna, vilket stöder Ainalas tidvis paradoxala eller motstridiga motiv.

Ofta ställer Ainala en samling föremål bredvid sina målningar, men den här gången fortsätter målningarnas motiv i form av keramiska skulpturer. De lyfter särskilt fram frågor om konsumism som även målningarna tangerar. Tennisskor i pastellfärger, hamburgare och pizzabitar understryker föremålens lockande kraft med överdriven gullighet.

Emma Ainala (f. 1989 i Helsingfors) bor och arbetar i Nyslott. Hon utexaminerades från Bildkonstakademin 2013 och har aktivt deltagit i utställningar sedan dess. Ainala inbjöds redan 2017 att hålla sin första egna museiutställning på S:t Michels konstmuseum, och 2019 håller hon en stor utställning på Jyväskylä konstmuseum. Ainala har i år inbjudits att delta i den traditionsrika utställningen Spring Exhibition på Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn. Hennes verk är representerade i bl.a. Saastamoinenstiftelsens, Henna och Pertti Niemistös stiftelses och S:t Michels konstmuseums samlingar. Soft Hardcore är Ainalas tredje framträdande på Helsinki Contemporary.