Aki Turunen
The Dragon Tamer

04. - 27.03.2022

Aki Turunen debuterade i en samlingsutställning på Helsinki Contemporary i oktober 2020, och nu är det dags för hans första soloutställning, Lohikäärmeenkesyttäjä (Draktämjaren).

Första impulsen till utställningen fick konstnären på älskad italiensk mark vid besöket i Piccolomini-biblioteket i katedralen i Siena. Särskilt etsade sig en tidig handskriven notbok av pergament och de handmålade golvplattorna fast i hans minne. Turunen är en intensivt materialmedveten konstnär. Hans måleriprocess sätts i gång utifrån nyfikenheten och ett framvällande inre behov. I sitt arbete använder Turunen sig av det undermedvetnas bildspråk och intuitionen. Utställningen Lohikäärmeenkesyttäjä (Draktämjaren) bygger på traditionen från medeltida illuminerade handskrifter och öser sitt stoff ur den bysantinska bildvärlden. Verkens konkreta färgyta utgör avlagringar av tidens gång och målarkonstens historia.

Liksom under antiken betraktades drakar på medeltiden som verkliga levande varelser. Den mytiska gestalten stod för grymhet i strid, återkom på vapensköldar och var ett omtyckt motiv i kyrkokonsten. Verket som gett namn åt utställningen är influerat av riddartältens pittoreska form i medeltida handskrifter och det keltiska bildspråkets drakar. ”För mig döljer det sig en oerhörd skrällkraft hos drakar: de väcker folks medvetenhet om sin egen historia, myternas världsförklaringar, människans djuriskhet, de omedvetna rädslorna och fantasierna.” Turunens verk tar upp frågan om maktförhållandet mellan människan och djuren ­– är det människan som tämjer den reptilliknande varelsen eller är det tvärtom. Enligt legenden är konfrontationen med en drake att likna vid en självständighetskamp som av prinsen kräver extraordinär tapperhet och medvetenhet om sin egen förmåga.

För konstnären Turunen är det typiskt att ta till sig olika metoder och utveckla dem. Växlingen mellan olika redskap spelar en central roll i den skapande processen: i takt med övergången löses verket han håller på med från det medvetna och kontrollerade upp i det intuitiva. Stommen i utställningen Lohikäärmeenkesyttäjä (Draktämjaren) utgörs av åtta temperamålningar på träpannå. Metoden kräver planering: teckningen som bas för målningen i stället för att starta med färgerna. I måleriprocessen ingår ritualer och symbolik. Med den här tekniken öppnade sig en tidigare oprövad pigmentterräng för Turunen: de nya verkens förbryllande färgtoner som azurit, shungit, mineralblått och vagonegrönt uppnår sin fulla lyster på galleriets väggar. Serien av verk kompletteras av teckningar i torrpastellkrita “alla prima”, frodiga oljemålningar samt akvareller som skildrar intima motiv, utförda på papper som färgats med te i enlighet med den japanska traditionen. Akvarellen som redskap ligger närmare de medeltida handskrifternas värld, som en djupdykning i papperets väsen.

Detaljerna och de rikliga symbolerna bjuder in betraktaren i Turunens bildberättelse. Med tiden öppnar sig lager efter lager i bilderna och deras förhållande till varandra, dock inte linjärt utan som slungat mot betraktaren. Åkertistlar, skiktmåleri à la Matisse, mönster från Luigi Bevilacquas sammetsverkstad och gobelängkonst återkommer som inspirationskällor i Turunens skildringar. Många av verken är som stillbilder mitt i ett fabelaktigt berättande. Prinsen spelar på luta, Venus pioner och Afrodites tulpaner svävar i luften, rosorna blommar i hemliga trädgårdar, ormarna ringlar på huden, fjärilarna förenar verken med varandra och de öppna ögonen fångar betraktaren med blicken innan de åter sluts.

I Turunens konst utmärks av motsatsernas attraktionskraft, förbundet mellan gott och ont, gränslandet för det verkliga och det mytiska, slagfält och rofyllda drömbilder. Överraskande övergår bakgrundens natthimmel i himmelsblått, stämningen svävar i gränslandet mellan dröm och vakentillstånd. Parallellt med det medeltida bildspråket och referenserna till symbolismen är rytmen och indelningen av bildytorna i scener och landskap lika viktiga ur tolkningssynpunkt. Den i målningarna återkommande triangulära formen refererar till den heliga treenigheten. Kompositionen bygger på regelbundna geometriska fält i Piero della Francescas anda. I Turunens målningar utgör triangeln målningens tredimensionella bildyta – med hjälp av de geometriska fälten skapar han sina egna spelregler.

Aki Turunen (f. 1983), bosatt och verksam i Helsingfors, är bildkonstmagister från Bildkonstakademin 2011. Han har också studerat på Det Kongelige Danske Kunstakademis måleriavdelning. I Finland har Turunens verk visats på separat- och grupputställningar bl.a. på utställningen Gonzaga Yellow på Helsinki Contemporary, på Forum Box och på Glogalleriet och i Danmark bl.a. på Martin Asbæk Gallery. Turunen deltog också vårutställningen på Charlottenborg 2011. Hans verk ingår i bl.a. Museet för nutidskonst Kiasmas, Saastamoinenstiftelsens och Statens konstverkskommissions samlingar. Hösten 2021 tilldelades Turunen ett av Finska Konstföreningens övriga William Thuring-priser.

Vi tackar Alfred Kordelins stiftelse för deras stöd.