Group Exhibition
Time That Remains

08. - 31.08.2014

Helsinki Contemporary inleder höstsäsongen med grupputställningen Time that Remains som visar verk av tre unga konstnärer. Utställningens tema är tiden och tidsbegreppet. Konstnärerna granskar motivet ur olika synvinklar: subjektivt och objektivt, via bild och språk, i sagans och vetenskapens världar. Verken dryftar myter, minnen och sanningar som lever i tiden. Ingen kan stanna tiden, men kan det vara möjligt att hålla kvar ett ögonblick?

Ida Koitila behandlar ofta tidens gång. I sina skulpturer kombinerar hon betydelser hos olika material och objekt med språkliga och kulturella begrepp. Det gemensamma temat för Koitilas verk på utställningen är människans biologiska, intellektuella och kulturella evolution: hur tiden formar och utvecklar oss. Ord och symboler från den klassiska grekiskan går igen i verknamnen och ger också en nyckel till hur verken ska tolkas.

Ormen som äter sin egen svans, Ouroboros, är en symbol för alltet och det cykliska där liv och död möts. Verket med samma namn består av stycken som liknar ryggkotor. Den raka ryggraden har i strid med sin egen natur böjt sig till en cirkel och antagit en ny skepnad. I verket Oxymoron bildar brunna tändstickor en eldhärd, en sol. Verket är en visuell och språklig lek som också studerar människans försök att bemästra naturkrafterna. I verket Evolution som lånar sin form från kyrkofönster fungerar snäckor och benbitar som referenser till tidens avlagringar. I denna glasmålning har både människans och hela planetens biologiska evolution ersatt kyrkans och civilisationens skapelseberättelse.

Berit Talpsepp-Jaanisoo arbetar med skulptur, fotografi och video. I sina verk har hon behandlat människans subjektiva minnen och historieuppfattning. Hon ventilerar också den nostalgi som de är förknippade med och ställer den i relation till konstens hypotetiska objektivitet. Till denna utställning har Talpsepp-Jaanisoo gjort tre skulpturer av människogestalter i skalan 2:1. Som utgångspunkt för dessa objekt ser hon sin sina tidigare fotografiska verk – nakenfotografier av konstnärer. Den här gången använder hon fotografierna som ett verktyg att skapa liv till ytan av sina skultpturer, vilka kombinerar de tredimensionella objekten med fragment från fotografierna.

Skulpturerna är tredimensionella objekt som fungerar som fysiska manifestationer av minnet. På en målnings tvådimensionella yta är den fysiska upplevelsen mer beroende av tolkningen. Fotografiet åter ansågs länge representera en objektiv verklighetsbild som är exaktare än människans omedelbara upplevelse. Talpsepp-Jaanisoos skulpturutskrifter draperade med fotografier bildar en intressant syntes av dessa element.

Hon parafraserar filmteoretikern André Bazin och jämför sitt verk med mumier. I det forna Egypten var mumifieringen ett sätt att bevara den dödes fysiska skepnad, frikoppla den från förgängelsen. I mumien bevarades livet via en livsrepresentation.

Emma Ainala tolkar i sina verk tidens skiktning med utgångspunkt i sin egen fantasivärld. I hennes verk finns ofta referenser till populärkulturen och samtidigt också till konsthistoriska epoker och mytologins värld. På samma gång som de riktar blicken mot historien är de också starkt samtidsanalytiska.

Ainala jämför stämningen i sina målningar med stillbilder från filmer, frysta ögonblick som bär på någonting mystiskt bekant men samtidigt oidentifierbart. I verket Farväl till sjöjungfrurna (möhippa) drar hon paralleller mellan å ena sidan gestalter som kan ses som kvinnoikoner, å andra sidan bilder från sin egen barndom. Priscilla Presley, Brigitte Bardot och Chloë Sevigny mixas med My Little Pony och Disneys Ariel. H.C. Andersens berättelse om den lilla sjöjungfrun är en tragisk påminnelse om barndomen och steget ut från flickåldern. Det nödvändiga steget till vuxenåldern och de mänskliga relationernas ovillkorliga verklighet.

Ainala målar i stort format. I verken blandas verkliga, mytiska och drömlika gestalter och bildmotiv till en egen, mångtydig verklighet. Tiden framstår som bildskikt och narrativa och stilistiska avlagringar som Ainala nyanserar med sentimentalitet och samma slags nostalgi som även Talpsepp-Jaanisoo behandlar i sina verk.


Emma Ainala (född 1989 i Helsingfors) bor och arbetar i Nyslott. Hon utexaminerades från Bildkonstakademin 2013. Ainala har haft separatutställningar bl.a. på Galleria Huuto på Busholmen 2014 samt på Hasan & Partners 2013. Hon har också deltagit i talrika grupputställningar, senast i De Unga 2013 i Konsthallen.

Ida Koitila (född 1983 i Borås, Sverige) bor och arbetar i Berlin. Hon utexaminerades från Bildkonstakademin 2011 och har sedan dess aktivt deltagit i grupputställningar i Finland, Sverige och Tyskland. Koitila hade 2012 två separatutställningar i Helsingfors på Galleri Sinne resp. Galleri Bergman och efter det har hon ställt ut separat i både Borås och Berlin.

Berit Talpsepp-Jaanisoo (född i 1984 Tartu, Estland) bor och arbetar i Finland. Hon har studerat vid Estlands konstakademi och Glasgow School of Art. Talpsepp-Jaanisoo har deltagit i grupputställningar bl.a. i Finland, Estland och Storbritannien.